mullemoose

I morgon är det tänkt att Annika Östbergs fall ska upp igen i amerikansk domstol.
Hon söker om at få avtjäna resten av sitt livstidsstraff i Sverige. Dömd till '25 år till livstid' och hon sitter på det 27:de året nu.
Det är inte första gången hon söker, men Amerika har hitintills sagt NEJ. Hon dömdes för medhjälp till rån/mord på två personer
tillsammans med sin pojkvän som sedan tog sitt liv i cellen.
En del (svenska) tycker det daltas med henne...kanske, kanske inte. Vad jag inte förstår är vad man tror är problemet.
Det är ju inte fråga om en psykiskt sjuk person. Hon var ung och naiv men har med råge suttit av sitt straff. Vad mer kan man hoppas på.
Skillnaden är att fängelse i Sverige ses som en vårdande insats, man hoppas på och arbetar för att den straffade ska bli en
bättre och klokare människa, men i en del andra länder är straffet en hämnd. Man vill hämnas, öga för öga, tand för tand osv.
Det bygger på oresonligt hat. Den som hatar är inte fri. Motsatsen är forgiveness, förlåtelse.
Nu är inte jag religiös men det här minns jag:
Jesus sa:  "-Låt den som är oskyldig kasta den första stenen."
Hur kunde världen se ut om vi kastade bort alla lagar utom den?