mullemoose

Igår var stackars Ärnst inte riktigt på humör.
Han gick runt och 'hang med mulen'.
Ville inte kramas och snacka som vanligt.
På kvällen gick han och la sig på GRÄSMATTAN!

Tittade bara hastigt upp när jag lockade på honom.

Fick iaf in honom vid mörkrets framfall :-)
Men på humör var han inte. När sonen ville lyftgosa med honom
skrek han. Asså katten.
Hmmmm han har väl ont nånstans, tänkte jag.
Fick så småningom klappa om honom lite.
Han har  några tovar här och där i pälsen, och tycker inte om att man
rör dessa. Kan de få ont i skinnet utav detta ,stackarna, tro?
Fick iaf klippa bort några tovisar och på morgonen var han lite gladare.
Vi får väl se, kände inga tecken på andra skador annars.
Veterinären tar 450 kr för en kastration, ett erbjudande vi nog får tacka ja till ...
Vill inte ha en frustrerad, folkilsken karl på gårn!
Bara så ni vet...

Är det verkligen vid skolavslutningen vi sjunger den,
det är ju isf en månad för sent.
för NU grönskar det får jag lov å säga.

Vy från Tossebergsklätten, en av Sveriges vackraste rastplatser,
fast kanske mest pga utsikten åt andra hållet över Fryken.
Ja ni har väl läst Gösta Berlings Saga av Selma Lagerlöf ?!?

På vägen genom Värmland idag var det så vackert så hjärtat sjöng,
fastän solen lyste med sin frånvaro.
Det var stora mattor av vitsippor, grönskande björkar och gröna ängar
så långt ögat når.
Jag älskar dessa nyutsprungna lövverk, vet inte vilken jag gillar mest,
det är som med barnen och fåglarna, men björk är ju alltid björk!

Nu är andra delkursen för terminen förhoppningsvis över, det kändes
verkligen att man lever, på slutklämmen. Och stora tröttheten har nu satt in.
Ikväll skiter vi nog i brasan, för imorgon åker vi på husmorssemester
hos kompisen borti Nôrg'.
Så får G & J sköta om kattera och annat småkryp...här hemma.
Denna helg måste man ju bli ordentligt utvilad när det är hela TRE helgar i samma 'flugsmälla', Valborg, 1:a maj och Kristi Flygare, ja och folknykterhetsdagen,
åsså plus knugens födelsedag!  Ja må han leva loppan!

Ha en underbar helg önskar
Mille

Blommorna är redo, en del visar redan upp sig.


Den här fräken tycker jag är frän.
Den lär inte ha ändrat DNA sedan dinosauriernas tid, kanske bara storlek.
Den är den äldsta, eller en av de äldsta växter som finns i vår tid.

Fritidsbarnen var och kolla på grodyngel idag.

Snart är de stora, benen fulla i spring och de kommer hem
med fjun på hakan och fästmö vid sidan...asså grodorna ju.

Virkad mössa i ull/acryl.

Storlek från 6 år till vuxen, mycket elastisk modell.
Pris: 120 kr.

...får man också något att berätta om.
Jag körde cirka 60 km t/r  och fick se massor med söta tussilago, vitsippor och träd klara att springa ut vilken dag som helst.

Dessutom såg jag massor med fåglar, allt från bofinken Knut till orrhönan Olga, eller om det var en tjäderhöna.
Tyvärr är de så snabba så kameran har inte en chans. En storspov såg jag också, den är för söt. Och björktrast och koltrast och duvor och  mindre rovfåglar på håll, kanske ormvråk eller hök eller vete katten. Trevligt var det i alla fall.

Ja nu är det helga, men så lugn och fridfull kanske inte den blir eller den blir väl vad man gör den till utifrån de förutsättningar man har. ..(men hallå ska ni följa med på djupet) ...filosofen har talat.

Vi har handlat lite i byn, har checkat av kontot...suck...ska nu hämta sonen och handla lite mer mat.
Sen får vi se...
Molnen från grannlandet i Sydväst har börjat dra sig in över oss, hoppas bara inte det medföljer dansk
bläsevejr.
Ska deklarera i helgen, kul va, å läsa/skriva ett par små deluppgifter. Har annars ont i pluggmusklerna
men man ska inte klaga, bara smågnälla lite...är ju faktiskt enormt priviligerat, så det så.
Var på bibblan och lånade ett par böcker i ämnet (filmanalys) på svenska, hoppas de kan bringa lite ordning i kaoset som ska nedplitas på papper. Det är tydligen ett ämne som mest diskuteras på engelska...och hur jag har det med den saken går att utläsa i ett tidigare inlägg (Jag ångrar ingenting...)

Trevlig älg på er allihopa önskar
Mille & Mulle Moose

Den blev stickat flera gångar på valda ställen,
jag är inte helt nöjd men nu får det duga.

Raglanärmintagningen á la köpetröja,
är jag däremot ytterst nöjd med.
Det blev precis som jag hade tänkt i lilla huvet.
Förklaring kan fås mot förfrågan.

Nu har Ärnst blivit vuxen.
Det har börjat lukta spektakulärt ute runt knuten.

I natt fick han sitt första flängda ögonbryn.
Och nu jagar han bort andra kattar.
Så snart blir det till att besöka snälla
tant veterinären...

Ja då var det dags igen eller natts, kanske man
borde säga, när det handlar om nattliga fenomen.


Den är fin månen

Gungfisk från Little Tikes, lite använd, fint skick
För 1-3 personer Nypris runt 500 kr.
Ge mig gärna ett bud.

Denne mackapär har vi fått av en gammal vän.
Den lär komma från Skodsborg Sanatorium
norr om Köpenhamn.
Idag fick vi ihop den och konstaterar att man
sitter helt förträffligt i den, eller ligger om så
önskas.

Innan solen drog ut mig hann jag sy denna väska.
Ytterst en retroduk/löpare i ull, inuti nytt bomullstyg
ca 32 x 35 cm Liten innerficka.

150 kr

Omslag till notesbok med inbygd bokmärke
Yttertyg och foder i bomull
Ca. 13 x 17 cm
90 kr.
   
Baksidan               Öppen
Klicka för större bild

Nu blommar årets första kaktus!

Den fick jag vårdnaden om då kompisen inte hade plats.
Stackare där.
Den blommade förra året HELA sommaren och långt in på hösten 
ute på verandan.

I Nyskoga lekte yngste barnet idag med sin kompis.
 Pappan där har gröna fingrar, det växer så det knakar
överallt och små myshörn ploppar upp här och där.

 Bättre bild nästa gång.
www.nyskoga.com

Det finns inte mycket jag kan säga jag har ångrat genom tiderna. Visst har jag gjort många konstiga saker och valt egna lösningar ibland. Men allt har ju bidragit till att jag är jag och trivs rätt bra med det. Visserligen har det inte medfört ett flöde av pengar, men jag känner mig rik ändå.
En sak har jag dock kommit underfund med på senare tid att jag ångrar gruvligt mycket, och det är ett val jag gjorde på gymnasietiden. Jag gick på HF, motsvarar en teorertisk Komvux-studentexamen med några enstaka tillval,däribland musik och bild, som jag givetvis också valde. MEN. Engelskan. På Högstadiet var engelska ett av mina absoluta favvoämnen, jag gillade språket och var riktigt duktig. Såg fram emot att få utveckla det ytterligare på gymnasiet. Första veckan hade vi enbart introduktion, som brukligt är, och en lektion var vigd åt information från äldre elever. Ca. tio minuter in i lektionen kommer den lärare som enligt  schemat skulle ha just den tiden med oss. ..alltså bortset från denna första vecka. Jag kommer inte ihåg va han hette, nånting med Hög, vi kan väl kalla honom Rövhög.
Han sätter sig ner och börjar "interviewa" var och en av oss. Tog helt enkelt över och de stackars andra-års-elever vågade inte avbryta honom. Jag har ju aldrig haft problem med överheten, eller respekt för auktoritära auktoriteter så efter ytterligare ca tio minuter sticker jag upp näve och får med ett välvilligt smile och en nick från honom ordet, varpå jag säger: Jag har förstått att denna timmen är avsatt för att dessa  trevliga elever ska få delge oss information om undervisningen mm på skolan, så jag föreslår att vi överlåter ordet till dem igen.  Varpå hans blick svartnade, munnen stelnade i ett ättikssurt leende och han drog sig tillbaka med gentlemannaaktig hövlighet. Sen kan jag säga att han och jag inte var de bästa vänner. Han ignorerade mig helt på alla lektioner, jag var stolt och kallsinnig. Andra terminen kunde jag ha valt "utvidgad engelska" och därmed fått en annan och utan tvekan betydligt trevligare och duktigare lärare, men 'så lätt skulle han minsann inte slippa mig inte'. Shit. En av mina klasskompisar hade varit i USA som utbytesstudent och guud va han blev pikad av Sir Rövhög för sitt uttal. Det vet väl alla som har varit utsocknes hur lätt man tar till annan dialekt, uttal, språk. Men det passade inte Mr. Rövhög, som föredrog ett mer aristokratiskt uttal i det engelska språket.
Å här sitter jag idag och kämpar med engelskan därför att mina två år på gymnasiet blev så gott som undervisningslösa i det ämnet pga ett felval jag gjorde. Stolthet fordom kan man säga. Så till alla elever som har en översitterlärare, en som ni inte alls blir respekterat av eller som på annat sätt inte kan skilja på sak och person, och som ni därmed får ingen eller undermålig undervisning av, välj bort, eller klaga. Det är värt det. Och till alla lärare, visst kan man inte tycka om alla elever, men alla elever har rätt till bra undervisning, så ta fram proffset inom dig och gör det bästa av situationen, och går det inte så försök ändra på det, be om hjälp. Det är du som är auktoriteten.
(Det är alltså meningen att vi ska sätta oss in i Marcel Prousts verk, iofs på svenska, men det är inte ALLS lättillgängligt kan jag meddela, till vår hjälp har vi en introduktion på engelska....gnnnnnnnnn...men men, ska inte klaga, har själv valt det, denna gången utan stolthet i kroppen.
Det blir nog bra till slut. )
Men...här sitter jag och bloggar när jag egentligen ska läsa, hej då!

Efter förmiddagens strapatser (skrev klart första uppgiften av fyra)
övervägde jag ett kort ögonblick om det var nästa uppgift,
säng, symaskin, eller den vilda naturen (läs: trädgård)
som drog mest. Det bidde naturen, behövde tydligen
fysisk ansträngning och var inte nog trött,
zzzzzzzzzzz...

Eller så var det den lilla pyromanen som bor i en del av oss.

Stundvis var man nog lagom populär hos grannarna.

Och gårdagens sådd har inte visat resultat än, hhhhrrrmfff.

Får väl vänta en dag till då....hade ju hoppats på solvarma
tomater till middagen i kväll, men men ;-D

Fick dessa söta igår av en kompis.

Vad vore livet utan kompisar?!

En helg som inte inbjöd till de stora utsvävningar,
småprojekt som dessa små börsar blev dock till.
Inspirerade av Liselotte på
www.slagtenhelligko.dk
(Meningen med meningen i hennes www-adress
är inte så elakt som det kanske låter, utan betyder
ungefär att man inte ska ta sig själv så vansinnigt
högtidlig.) Danish humor, när it is as bäst you know ;-)



Ha det gott och sköt om er önskar
Mille

Åhhhh vad jag hoppades att de hade hittat Engla i livet.
Åååh vad det är förfärligt...fy...stackars föräldrar och andra nära.
Sånt får bara inte hända....man saknar vettiga ord, maktlöshet
är vad man känner.

Idag var det slut på månaden.
Skulle handla pellets, mat och bensin, insåg att det räkte inte innehållet i plånkan till. Satte igång båda hjärnhalvor, både den praktisk/logiska och den fantasifull/kreativa, men hur jag än vred och vände på dem så kom jag inte fram till något konstruktivt. 23 kronor i pant för tomglas kommer man inte långt med, inte ens i glesbygd. Så det blir till att låna på VISA-kortet tänkte jag. I brevet från föräldrarna fanns heller inte någon rar sedel även om jag gjorde korstecknet innan öppnandet, och tid att läsa brevet hade jag inte.
Väl framme i byn bestämde jag att kolla kontot i en vild förhoppning om att någon bortglömd skuld plötsligt hade hittat hem. Så in med kortet i "attimaten" och knappa in koden...Och det FANNS pengar, tom fler än man kunde ha hoppats på. Och de glada givarna  VAR mor och far. 
Tack tack tack!
Tänk att de vise orden stämmer så väl gång på gång...
Det årnar säj!

Mor och far läser julklappsbrev.

Nä, jag ska inte flytta på ett tag även om fantasin skenar ibland, men vaknade idag och kunne inte förstå varför kroppen protesterade mer än vanligt över att komma i rörelse...tills jag kom på att jag här om dagen ju hjälpte en gammal bekant med att undersöka innehållet i 15 flyttlådor som stod undanstoppade i ett trångt källarförråd.
Det fanns tidningar, och tidningar och böcker och tidningar och fler böcker och mycket annat som kan va bra å ha, som tur är också en del kuddar, de väger inte lika mycket om man säger så. Allt staplad mellan möbler, cykel, tomburkar till sylt o saft, väskor, köksstege, korgar och det som ska till syster Greta. Men vi fann såväl botten av förrådet som en del golvytor att sätta fötterna på. Eftersom jag inbillade mig vara den starkaste i sällskapet, var det jag som lyfte och svor och vred och drog fram och tillbaka. Så visst, kroppen fick en dos alldeles gratis work-out.
Och så glad man blev när man hittade...åååh där är den mojängen ja, den ska med upp!
Det finns en förklaring till allt.

Jag läser dödsannonser. Det har gjort så länge jag
har läst tidning. Tycker det är intressant...
Ibland är det en riktig personlig och trevlig annons,
som den här om dagen:

"...hans intressen var jakt, bilkörning och dans samt
att lära alla sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn
att hoppa i vattenpölar."

Det kallar jag en riktig karl det.

I går kväll trodde jag att jag var klar med raglanen, det
blev rikigt bra tyckte jag...MEN...
i morse bestämde jag att det ska bli ännu bättre, så
nu är det repat nästan ner till ärmhålet.
Sen är det bara att sticka vidare!
Skam den spm ger sig.

Det blev ingen studering idag, symaskinen drog
som en magnet, och med stresspuls och dåligt
samvete satte jag mig och "syndade" lite.

Det blev en väska som rymmer multo...
platt bredd 50 cm, med formsydd botten 20 x 30 cm
höjd ca. 37 cm. Halvlånga handtag, axelbärbar.
Innerficka, innertyg i "smultronblommmönstrad"
bomull.
220 kr
I morgon kommer åter en dag.

Gåta: Vad är en plugghäst som vägrar?
Hihihihihihihihihihihihihihihihihihihihihihihi
hihihihihihihihihihihihihihihihihi
hihihihihihihihihihihi
hihihihihihi
hihi
unplugged

I eftermiddag överraskade exet (barnens pappa) och jag
10-åringen med en så gott som sprillans ny cykel.
Den var så oanvänd så de där små 'trådar' på däcken var
kvar. Den har inte gått många meter.
Hon blev själaglad och tackade flera gångar om oss bägge två.
Det känns så härligt.

Så nu blir det cykla av.
Nu ska det bli kvällsTV och ett vinglas, fötterna på bordet
och stickningen i näven går ju inte an att sitta sysslolös.
...hmmmm kanske dags att söka hjälp ;-D

Jag bestämde i morse när jag vaknade att det
minnsann ska göres ett försök med modern
raglanintagning på denna tröja.
Annars dröjer det så länge innan jag får testa
min teori, för nästa oavslutade tröjprojekt är i
mohair det var inköpt för år tillbaka, och innan
man anade något om djurplågeri i samband med
mohairgarn, men men... det är inte så enkelt att
ångra sig i mohairgarn, det tovar sig rätt bra ju,
så nu ska det testas i den blåturkos tröjan.
(Jag vet att man skiljer skarpt på jumper, tröja,
sweater mm i Sverige men jag säger TRÖJA om
i princip allt, mycket enklare så ;-)
Ska bli spännande om det funkar som jag tror,
gäller att hålla tungan i rätt mun, återkommer.

Så här ser 'gammalvardags' raglan-intagning ut.
Ni vet 45°vinkel.

Måste bara berätta att min älskade vårfågel sädesärlan kom i går.
Tidigt tycker jag.
Piip kvittevitt från
Mille

Så var detta gjort. Jag sa ju de skulle välla in!

Vi har en sån där Teletubbies-backe vid vårt hus, den kom de nerför
som ett lämmeltåg...från skolbussen...

...somliga med lite mer värdighet...kanske...
Det öppnades presenter...

...och skålades och sjöngs..
.
...det lektes såväl inne som ute, och precis en kvart innan avslut,
med minutiös timing, lyckades nästan samtliga deltagare trampa
ner sig ordentligt i närmaste leråker, med skoavsköljning och
barfotahemåkning som följd, och ett mindre stopp i vattenlåset,
men händig kvinna reder sig själv, tack och lov. Tyvärr hann
man inte dokumentera rabaldret, men en del föräldrar kan säkert
intyga sanningshalten i berättelsen.
Tack alla för ett vällyckad kalas med flotta presenter
och på återseende hälsar
Mille med son

Snart väller 10 glada pojkar in i åldersspannet 8-11 år.
Det är barnkalas.
Att förbereda ett sådant är ungefär som att föda barn.
Först bautagrejer man, storhandlar, skrapar bort värsta
skiten från ytorna. Ställer i ordning bord o stolar.
Dukar gör pänt, gästvänligt. Ungefär som 14 dagar innan
förväntad nedkomst.
Sen pustar man ut och åker och handlar det man glömt.
Då känner man att NU! Nu är det på gång. Fast man 
försöker inbilla sig att -nähä det är nog pizzan man åt
igår men så småningom inser man vad som kommer
att hända, man ger upp och ger sig hän. Följer med i
berg-o-dal-banans vågor. Låter det ske, det som komma
skall. Accepterar situationen. Finns ingen mening med
att sträva emot. Och med öppna armar tar man emot
de kära barnen
.
Välkomna ska ni vara.

...och många andra standarder är bra. Tänk bara så besvärligt om inte det fanns ett visst mått av standard på tex. cykeldäcksdetaljer. Då hade inte jag fixat tre cyklar i går eftermiddag. En behövde nytt ventilgummi, och sen var en liten skruvmuttermojäng borta. En annan skulle strama upp kedjan osv. Och alla skulle pumpas.
Gummi och mojäng gick att hitta dels i en låda efter förra ägaren och dels en gammal bebiscykel. Den som själv har slitit sitt hår förstår vad jag menar. Tänk om bebiscykeln och storacykeln hade olika dimension på såna detaljer, .... tack vara ett visst mått av internationell samförstånd eller vad vet jag så är det SAMMA!  HURRRAAA.


Tänkte i går när jag läste om Nokias satsning på miljövänlighet med en mobiltelefon i resurssnåla material....(nu följer ett marknadstips, först till kvarn gäller. ...) riktigt miljövänligt vore det med en "nalle" som kan fås i olika utgåver, Basic, Lyx, Bling-bling, Worker, osv. med möjlighet att välja till olika funktioner och prylar, precis som med bilar. Och som håller något år längre än dagens slit-o-släng-telefoner. Jag hatar att behöva byta ut min gamla nalle!
Vet ni förresten att många fel på mobiler faktisk går att laga. Bortkastning onödigt. Det vet de i tex. Kenya, där min kompis var för några år sedan bl.a. med en handfull trasiga mobiler, de skruver och trixar lite och vupti har de åtgärdat problemet. Kreativt var rätta ordet sa Bill...I like it sa Bull.
Skamligt är det att vår del av världen just nu fordrar mer och mer av diverse metaller och mineraler för att producera fler och fler och fler dyra, pråliga telefoner. Cobolt, platin och guvet allt, och det får minderåriga barn i fattiga länder gräva fram till oss i gruvor som Svensk Arbetsmiljöinspektion skulle tro var ett skämt.
Nu fick ni en skopa av mitt moralindex...hoppas ni pallar ;-)

Gick ut i morse för att "grattenfera" tranor, men de var
långt borta och så pigg var inte jag. Det fick bli några
blå-berg-i-morgondimma-bilder istället.

Väl hemkommen möttes jag av en liten fegis, som ännu
inte vågar sig utanför tomtgränsen.
Det är bara bra. Tidsnog får man plåstra om avskalade
öron och igenmurade ögon...

Men den lilla fegis gömmer sig i en välvuxen och fluffig kropp.


Ha en skön dag önskar
Mille

På kvällarna hinns det med ett par varv på senaste stickprojektet...då och då. Denna gången har det faktiskt gått ovanligt fort. Det är ju roligt.
Stickar på gehör, mäter och räknar på gamla älsklingströjer och stickprov, använder sen mattesnillet som gömmer sig nånstans i bakhuvet och ibland går ekvationen upp och måtten passar. Det känns bra. Just nu pågår intagning à la raglanmodell, vill gärna göra en "köpe-raglan",  en som ser mer genomtänkt och proffsig ut än vanlig "45°graders" raglan, hoppas på ett bra resultat, vi får se.

Idag körde jag enligt gällande hastighetsbestämmelser alla de 24 milen totalt som jag har till och från skolan. Det knepiga är att det absolut inte tog längre tid...tvärtom. Och kanske att jag kände mig en aning mera avslappnad. Bara man inte somnar är det ju bra  8-|  Ska fortsätta på den inslagna vägen, och hoppas se en massa fartkontroller och syndare fastna, ...eller inga fastna alls...förresten...vore ju bäst förståss. Eeeh hmmrrm, jo.

Nu ska det bli mat...mmmmm....

Bon apetit önskar
Mille the dygdmonster O:-)

-eftermiddagen bjöd på en visit hos goda vänner.
Vi tog en promenad och besökte bl.a. de tjocka
fåren som ska få barn vilken minut som helst...
...får får får? Näääää, får får inte får får får lamm!


Det blev även lite kojbesök...
   

...och bergsklättring.

På vägen dit och hem passade vi på att
dela ut lite inbjudningar inför fredagen.

Sen var den dagen nästan förbrukad.
Men imorgon är det åter en dag.

Sov gott önskar
Mille

Vill bara säga ...åh va gôtt att ha fått tillbaka möjligheten att blogga.
Efter 2 dygns avhållsamhet pga. serveruppdatering hos "BigMama" (blogg.se).
Men nu är jag tillbaka på spelplan...

Vill bara säga att våren ÄR här...i onsdags på vägen hem från skolan, efter att Tusse Batong hade krediterat mig för 2 lakan pga en obetydlig hastighetsförseelse, mötte jag årets första tofsvipa. Den flög paralellt med bilen, på 30-väg, och först tänkte jag, -vad är det där för en knasig fiskmås, men så såg jag att det ju var en vipa. Den är barndom för mig. Fanns alltid med på somrarna. Här i norravärmland har den däremot varit sällsynt i många år, men på senare tid dyker den upp mer och mer. Det är förhoppningsvis glädjande, jag menar, beror kanske på att naturen tar igen sig och mår bättre nu än på 80-talet. Kanske får man se igelkotter i trädgården så småningom!

Och i söndags såg jag den första trana!

It's springtime.