utan snus
Utan snus i två dar försmäktar vi på denna ö...stod det att läsa i flaskposten som Pippi skickade iväg när hon, Tommy och Annika hade strandat på en öde ö.
Vi har varit avskurna från omvärlden. Inte haft kontakt med annat än oss själva, ja och några närboende förståss, men asså internetet har varit onåbart för oss...trodde vi...men nu har kompisen kommit på en tillfällig lösning...det går att koppla förbi den där försmädliga trådlösaktiga boxen och VUPTI är vi med igen. Hellloooww! Here we are again...
Gamlaste vännen med familj har återvänt till sina hemkära trakter och vi är tillbaka med en glad känsla i magen. ÅÅååh vad det är skönt med gamla vänner. Och ändå är det så oändligt mycket med oss som vi inte riktigt känner till, så det är aldrig tråkigt och vi blir bägge, och allihop, klokare (kanske) för varje nytt möte. Och ungarna börjar trivas med varandra, det är ju inte helt fel det heller. Sista dagen for vi upp till Hovfjället.
Där beundrade vi utsikten, 452 möh
Det var lite disigt och snart drog svarta moln in från Norge.
Men innan hann mors lilla Olle och Putte i blåbärsskogen smaka på lite gott.
Tom môlter fanns på plats, smultron, men de föll inte i smaken.
Någon nationsflagga fanns inte, inte ens Stars n' Stripes, men en hälsning från 1887 som tidigast, plus fler senare tillkomna. En fantastisk utsiktspunkt är det, och på vintern ett skideldorado.
Just nu står snökanonerna och samlar krafter inför kommande säsong.
Dvärgbjörk och Pyrola såg vi och Blåvingar (en liten söt fjäril) men det enda som fastnade på linsen var en vanlig men väldigt fin trädgårdsfjäril, ja vad heter den nu, äsch...kom igen!
Skönt att vara med i universum igen, ha en skön kväll önskar
Mille
Vi har varit avskurna från omvärlden. Inte haft kontakt med annat än oss själva, ja och några närboende förståss, men asså internetet har varit onåbart för oss...trodde vi...men nu har kompisen kommit på en tillfällig lösning...det går att koppla förbi den där försmädliga trådlösaktiga boxen och VUPTI är vi med igen. Hellloooww! Here we are again...
Gamlaste vännen med familj har återvänt till sina hemkära trakter och vi är tillbaka med en glad känsla i magen. ÅÅååh vad det är skönt med gamla vänner. Och ändå är det så oändligt mycket med oss som vi inte riktigt känner till, så det är aldrig tråkigt och vi blir bägge, och allihop, klokare (kanske) för varje nytt möte. Och ungarna börjar trivas med varandra, det är ju inte helt fel det heller. Sista dagen for vi upp till Hovfjället.
Där beundrade vi utsikten, 452 möh
Det var lite disigt och snart drog svarta moln in från Norge.
Men innan hann mors lilla Olle och Putte i blåbärsskogen smaka på lite gott.
Tom môlter fanns på plats, smultron, men de föll inte i smaken.
Någon nationsflagga fanns inte, inte ens Stars n' Stripes, men en hälsning från 1887 som tidigast, plus fler senare tillkomna. En fantastisk utsiktspunkt är det, och på vintern ett skideldorado.
Just nu står snökanonerna och samlar krafter inför kommande säsong.
Dvärgbjörk och Pyrola såg vi och Blåvingar (en liten söt fjäril) men det enda som fastnade på linsen var en vanlig men väldigt fin trädgårdsfjäril, ja vad heter den nu, äsch...kom igen!
Skönt att vara med i universum igen, ha en skön kväll önskar
Mille
Kommentarer
Postat av: Mallaching
Är det smultron på bilden? Jag trodde det va hjortron? :) Såg ut att va ett härligt ställe iaf!
Postat av: Mille
Ammänduuuu...skrev fel men tänkte faktiskt rätt, det ÄR ju hjortron de heter, och de kallas môlter här i Värmland, och multebär i DK och Norge, tror jag.
Trackback
