mullemoose

Det finns inte mycket jag kan säga jag har ångrat genom tiderna. Visst har jag gjort många konstiga saker och valt egna lösningar ibland. Men allt har ju bidragit till att jag är jag och trivs rätt bra med det. Visserligen har det inte medfört ett flöde av pengar, men jag känner mig rik ändå.
En sak har jag dock kommit underfund med på senare tid att jag ångrar gruvligt mycket, och det är ett val jag gjorde på gymnasietiden. Jag gick på HF, motsvarar en teorertisk Komvux-studentexamen med några enstaka tillval,däribland musik och bild, som jag givetvis också valde. MEN. Engelskan. På Högstadiet var engelska ett av mina absoluta favvoämnen, jag gillade språket och var riktigt duktig. Såg fram emot att få utveckla det ytterligare på gymnasiet. Första veckan hade vi enbart introduktion, som brukligt är, och en lektion var vigd åt information från äldre elever. Ca. tio minuter in i lektionen kommer den lärare som enligt  schemat skulle ha just den tiden med oss. ..alltså bortset från denna första vecka. Jag kommer inte ihåg va han hette, nånting med Hög, vi kan väl kalla honom Rövhög.
Han sätter sig ner och börjar "interviewa" var och en av oss. Tog helt enkelt över och de stackars andra-års-elever vågade inte avbryta honom. Jag har ju aldrig haft problem med överheten, eller respekt för auktoritära auktoriteter så efter ytterligare ca tio minuter sticker jag upp näve och får med ett välvilligt smile och en nick från honom ordet, varpå jag säger: Jag har förstått att denna timmen är avsatt för att dessa  trevliga elever ska få delge oss information om undervisningen mm på skolan, så jag föreslår att vi överlåter ordet till dem igen.  Varpå hans blick svartnade, munnen stelnade i ett ättikssurt leende och han drog sig tillbaka med gentlemannaaktig hövlighet. Sen kan jag säga att han och jag inte var de bästa vänner. Han ignorerade mig helt på alla lektioner, jag var stolt och kallsinnig. Andra terminen kunde jag ha valt "utvidgad engelska" och därmed fått en annan och utan tvekan betydligt trevligare och duktigare lärare, men 'så lätt skulle han minsann inte slippa mig inte'. Shit. En av mina klasskompisar hade varit i USA som utbytesstudent och guud va han blev pikad av Sir Rövhög för sitt uttal. Det vet väl alla som har varit utsocknes hur lätt man tar till annan dialekt, uttal, språk. Men det passade inte Mr. Rövhög, som föredrog ett mer aristokratiskt uttal i det engelska språket.
Å här sitter jag idag och kämpar med engelskan därför att mina två år på gymnasiet blev så gott som undervisningslösa i det ämnet pga ett felval jag gjorde. Stolthet fordom kan man säga. Så till alla elever som har en översitterlärare, en som ni inte alls blir respekterat av eller som på annat sätt inte kan skilja på sak och person, och som ni därmed får ingen eller undermålig undervisning av, välj bort, eller klaga. Det är värt det. Och till alla lärare, visst kan man inte tycka om alla elever, men alla elever har rätt till bra undervisning, så ta fram proffset inom dig och gör det bästa av situationen, och går det inte så försök ändra på det, be om hjälp. Det är du som är auktoriteten.
(Det är alltså meningen att vi ska sätta oss in i Marcel Prousts verk, iofs på svenska, men det är inte ALLS lättillgängligt kan jag meddela, till vår hjälp har vi en introduktion på engelska....gnnnnnnnnn...men men, ska inte klaga, har själv valt det, denna gången utan stolthet i kroppen.
Det blir nog bra till slut. )
Men...här sitter jag och bloggar när jag egentligen ska läsa, hej då!