mullemoose

Det här med kärlek...tralalala...

I kväll börjar en ny omgång Beckman, Ohlsson & Can det trevliga "snackprogrammet" på svt.

Förra gången hann jag precis se några snuttar och jag gillar de tre journalister som turas om att leda kvällens teman. Elisabeth Ohlsson Wallin, för att hon på ett så stillsamt och ödmjukt sätt har lyckats få halva folket rejält upp på tånaglarna med sina fotoutställningar, i synnerhet "Ecce Homo".

Mustafa Can verkar hur trevlig och mänsklig som helst, blev världsberömd i Sverige för sin bok om modern "Tätt intill dagarna" som har jämförts med Mobergs Utvandrarna. Har inte läst den än, det räcker med att titta på honom ;-D

Kvällens värd, Eva Beckman känner jag inte till så värst mycket, men hon verkar duktig och trevlig, så vad kan det bli annat än lyckat.

Och temat: Kärlek handlar om, hur kommer det sig att det är så svårt med kärlek och relationer?

Det undrar jag med. Jag har då inte lyckats så värst bra med det kan man säga, å andra sidan har jag heller inte misslyckats radikalt om man jämför, det är bara det att det inte har hållit så fasligt länge. Och nu har jag glömd hur man börjar...

Mustafa Can är det nog ingen idé att tänka på, som bor mitt i häxkitteln Stockholm, å jag som inte är så förtjust i resor, å han ser kanske lite väl sammanbiten ut, så jag riktar hellre intresset mot de värmländska skogarna.

Här i nejderna verkar det inte vara några större relationsproblem om man ser till mängden och hastigheten på skapandet av desamma...jag fattar bara inte...hur gör folk, hur träffas dom, hur hinner dom...själv hinner jag inte ens tugga tuggummi ibland...

Ta en TOY toyboy !
Trevlig helg önskar Mille

Igår kom klassfotona. Det är alltid nervöst när kidsen ska öppna sina efterlängtade (dock inte orange) kuvert .
En lättnadens suck drog geom hela huset, de var bägge till belåtenhet.
Glömmer aldrig när 10-åringen som liten öppnade sitt kuvert första gången, sista året på dagis. Då lämnades fotona ut där. Flera barn och fröknar och jag satt med och tittade; på gruppfotot hade hon blundat i "sanningens ögonblick" och jag råkade dra på munnen (le). Vilket förstörde resten av dygnet/veckan. Hon grät floder. Nästa dag for jag till fotohandlaren och köpte en "måla-retouschera-penna" Resultat: hon fick ögon så stora som tekoppar. Då letade jag igenom sommarens alla foton och fann till slut ett i rätt storlek och med någorlunda rätt profil, kamning osv. For åter til fotokvinnan och beställde ett hopklipp av bägge delar. Ungen var skapligt nöjd och familjen 150 kr fattigare.

Årets upplaga verkar bra. Ungarna är uppställda efter färg och form (verkar genomtänkt) Nästan alla liknar sig själv. Bilderna är en aningens mörka, kanske pga bakgrunden som i år är granitgråsvart. Bättre än fjolårets jordgubbskräm-med-mjölk-färg. Och man endast anar gympasalsgolvet. Tänk den gång bildytan upptogs av halva golvet. 

415 kr går ett fotopaket på. Ett i-landsproblem. Jo, men vi lever i den värld vi lever i .
20. och 21. sept. ska Rotaract samla in pengar i Karlstad att ge till minröjning runt om i världen.
I Torsby lär en superbra minröjningsmanick ha uppfunnits för några år sedan. Men den var visst för dyr och blev ingen succes. Vem skulle ha kunnat betala? 10 kr från varje skolfotopaket kanske? 10 kr räcker för att röja tio kvadratmeter. En snilleblixt så här på rak arm. Ta den vem som vill.
http://www.rotaractkarlstad.se/