mullemoose

Äntligen har jag hittat lådan med mina sommarkläder, inte en minut för tidigt. Pyyyyh. En del kör in hö, andra håller på att flytta i värmen. Själv försöker jag bara hålla huset och kroppen någorlunda nerkyld, just nu ca. 28/38 grader. Men jag tänker inte öppna kylskåpsdörren! Annat än för en kall öl möjligtvis.
Har just läst ut Linda Olssons nya bok, "Sonat för Miriam"

En fantastisk bok. Lite svår att komma underfund med i början. Men sen tar det fart utav bara den, och man följer med i vågorna om föräldrarskap, omöjliga val, ord och tystnad, livskunskap och människokärlek. Låter det högtravande? Det är det inte.
Fast som det är i en del böcker. Mycket dramatik komprimerat inom en liten krets. Men är det inte så det är i verkligheten. Ibland är det som om allvärldens sorger och bedrövelser träffar samma familj i tätt följd. Så man tappar andan. Eller som en bekant sa när hennes bror hade dött alldeles för ung, som den 5:te i hennes liv på mycket kort tid: "Man blir helt apatisk och orkar inte ta det till sig. Drar på axlarna och säger Jaha. " Men jag hoppas hon har klarat att bearbeta det sen.

Under kvällsdoppet igår kväll kommer 8-åringen plötsligt upp ur vattnet och ställer sig mitt fram för mig och säger med allvarlig röst, ungefär samma som han använder när han berätter om universums oändlighet:
"Mamma jag får plötsligt en sån konstig känsla inom mig. Det är som om det ska hända nåt hemskt med mig. Nåt som jag kanske till och med kommer att dö av."
Sen, innan jag hinnar tänka på vad jag ska svara, fråga eller göra, vänder han på klacken och springer glatt ut i vattnet igen som om ingenting har hänt.
Jag fryser mitt i solgasset, och vill springa efter och rädda honom, men ifrån vad?  Ett litet tag efter, kanske 10 minuter, upprepas det, och jag hinnar fråga "Men hur känns det, vart känns det?" Men han rycker på axlarna och skakar på huvudet och är sen iväg igen. Åh vad hemskt. Jag ser spöken mitt på blanka dan. Och fylls av panik. Vad är det med ungar? Kan de se in i framtiden, eller är det bara deras tolkning av hur svårt det är att förstå sig på och överblicka livet och alla okända uppgifter man som människa kommer att ställas inför. Jag vill vara med, här och nu och sen och alltid och stödja och ställa upp, trösta och lyssna. Och jag snusar på honom vid läggdags och tycker han luktar helt underbart av honom, sommarskitig och varm som just han är.
Bevara oss väl!

I natt sov jag sådär...använda bl.a. tiden på att klura ut en lek där 8-åringen får träna på att knäcka läskoden som det heter nu för tiden. Jag tror egentligen han kan, men han ids inte. Som en kompis sa idag, när vi diskuterade," -nä just det, han är ju musiker!" (egen erfarenhet tror jag) Och visst är det nått med matte/musik-snillen vs. dom-andra ;-)
Så här ser iaf leken ut efter dagens pyssel...vet ni förresten jag var ensam hemma i TRE timmar!

Tanken är att han får ett par åt gången(2-4 kort) och sen ska han lista ut vilket ord kortens stavelser bildar tillsammans utan hjälp av bilder o d.
Jag tror faktiskt att han kan bara han tycker det är kul/spännande. Om det blir succes, går det ju att använda typ som kylskåpsmagneterna (fast utan kylsskåp och magneter), att man bildar andra ord. Visst tusan är jag smått genialisk =oD

Så här ser hela härligheten ut på baksidan, gammal dekorerat kartong, som lilla ekorren (jag) har sparat). Jag har gjort en rumsindelning till asken, som han sen får dekorera om han vill.

Tack för maten snälla Mona...och för att vi kom med på friidrottsträning med kidsen. Tänk BÄGGE mina blev aktiverade. Och jag var inte sen att beställa träningsoveraller till dem. Låter det som bortskämda ungar...men hallå, 200 kr/dress, det är ju så gott som föräringspris, och det är det ju oxå, med alla reklamtryck och allt.
Kul hade  dom i alla fall.

Stafett

Slungboll (heter det så?)
Vi återkommer!

Nu grönskar det i dal och skog...eller hur är det nu den går...

...blir spännande vem som får vilken blomma i morgon...tioåringen har grunnat och funderat...länge....länge...
Vill ha alla lärare kvar! Ingen ska dra! HALLO!?
Dags att dra rektorerna i öronen kanske!!! Som omväxling!
Eller om det är kommunpolitikerna kanske?!? "Men dem har vi ju varit med å valt själva...."  får man då höra, ...men hallå, man röstar ju inte på varenda nämndeperson heller!!! Kvitter väl. Gör det bästa för vårt arv, framtiden, BARNEN...HALLO...det går inte att göra OM ju. Finns bara EN chans! Men DU vad jag tar i nu. Hmmmm....jaja...
Se så, handla! NU!!!

I skolan eller på fritids har 10-åringen gjort ett jättefint sagoland.
Här beundrar lilla söta J det hela.

Storfiskaren...

Fish are jumping...

8-åringen har talang. Musikalisk sådan.Just nu improviserar han på en gammal elorgel av hög kvalite som följde med huset. Det låter riktigt spännande, som en blanding av Jean-Michel Jarre och Anders/Thomas Koppel.
Folk menar han måste gå i musikskolan för att få utvecklas, jag är tveksam. Han har försökt, men menade själv att han spelade mycket bättre, och eftersom det är Imsevimsespindel, och Vi ska gå  två och två-repertoaren han får jämföra sig med, måste jag ge honom rätt. Den lärare som skulle ge honom en rättvis undervisning i musik, UTAN att ta bort improvisationslusten och kompositionsförmågan, den har inte jag träffat än...tyvärr...men den är välkommen!

Fritidsbarnen var och kolla på grodyngel idag.

Snart är de stora, benen fulla i spring och de kommer hem
med fjun på hakan och fästmö vid sidan...asså grodorna ju.

Åhhhh vad jag hoppades att de hade hittat Engla i livet.
Åååh vad det är förfärligt...fy...stackars föräldrar och andra nära.
Sånt får bara inte hända....man saknar vettiga ord, maktlöshet
är vad man känner.

I eftermiddag överraskade exet (barnens pappa) och jag
10-åringen med en så gott som sprillans ny cykel.
Den var så oanvänd så de där små 'trådar' på däcken var
kvar. Den har inte gått många meter.
Hon blev själaglad och tackade flera gångar om oss bägge två.
Det känns så härligt.

Så nu blir det cykla av.
Nu ska det bli kvällsTV och ett vinglas, fötterna på bordet
och stickningen i näven går ju inte an att sitta sysslolös.
...hmmmm kanske dags att söka hjälp ;-D

Så var detta gjort. Jag sa ju de skulle välla in!

Vi har en sån där Teletubbies-backe vid vårt hus, den kom de nerför
som ett lämmeltåg...från skolbussen...

...somliga med lite mer värdighet...kanske...
Det öppnades presenter...

...och skålades och sjöngs..
.
...det lektes såväl inne som ute, och precis en kvart innan avslut,
med minutiös timing, lyckades nästan samtliga deltagare trampa
ner sig ordentligt i närmaste leråker, med skoavsköljning och
barfotahemåkning som följd, och ett mindre stopp i vattenlåset,
men händig kvinna reder sig själv, tack och lov. Tyvärr hann
man inte dokumentera rabaldret, men en del föräldrar kan säkert
intyga sanningshalten i berättelsen.
Tack alla för ett vällyckad kalas med flotta presenter
och på återseende hälsar
Mille med son

Snart väller 10 glada pojkar in i åldersspannet 8-11 år.
Det är barnkalas.
Att förbereda ett sådant är ungefär som att föda barn.
Först bautagrejer man, storhandlar, skrapar bort värsta
skiten från ytorna. Ställer i ordning bord o stolar.
Dukar gör pänt, gästvänligt. Ungefär som 14 dagar innan
förväntad nedkomst.
Sen pustar man ut och åker och handlar det man glömt.
Då känner man att NU! Nu är det på gång. Fast man 
försöker inbilla sig att -nähä det är nog pizzan man åt
igår men så småningom inser man vad som kommer
att hända, man ger upp och ger sig hän. Följer med i
berg-o-dal-banans vågor. Låter det ske, det som komma
skall. Accepterar situationen. Finns ingen mening med
att sträva emot. Och med öppna armar tar man emot
de kära barnen
.
Välkomna ska ni vara.

Då var det avklarat.
Inte ett öga torrt.
Det var störtbra.
Tack alla duktiga artister!


A star is born


Tamagouchi


Zlatan


Ibrahimovitz


Let's dance


Grande finale


yeah yeah yeah


Golden ears


Shaka loss


Nebulosorna släcker ner

That's it!

Hej alla kreativa och nyfikna människor.
Nu har jag testat boll-receptet. Jag gjorde lite annorlunda än det stod.
Man skulle virka två halvor och sy ihop.
Jag virkade vidare från mitten (första halvan) och slog upp luftmaskar på halva omkretsen,
sen fortsatte jag virka runt, runt med intagningar  motsvarande uttagningarna i början.
Då blev det som en datorspelsost  med stor mun...
jag fyllde ut med gammal kökshanddukstrasor, sydde ihop, och vips har jag en boll,
som tom kan studsa mot en vägg.



Ha en trevlig vecka önskar
Mille