Kvinnor kvinnor kvinnor
"...rockkungen eggade 11-12-åriga flickor till extas så de efter föreställningen stormade scenen, fick fatt i rockaren, släpade ner honom från podiet och över dansgolvet och ryckte hårtestar från honom." Ja jag säger då det, ungdomarna nu för tiden...tsktsktsk...nä men va står det ? 1958, jahaja , ja se hur de betedde sej förr i tiden...tsktsktsk...Och de ska framstå som förebilder...
"Sveriges första kvinnliga direktör fyller pension."
Hon tänker minnsann inte tagga ner för det, förtäljer intervjun. (VF 15/12-08)
"Hennes framgångsrecept som chef är enkelt - hon är bra på att räkna och gillar människor." Oh så bra, då ska jag bli chef, för jag uppfyller båda kriterier med råge. Sen gillar jag att få som jag vill och bestämma och är inte det en fördel om man är chef så vet jag inte...hahaha.
Men jag förstår inte riktigt, det här med pension, är det inte meningen att man ska sluta jobba och tat lugnt och vila på sina lager...eller behöver hon stålarna bättre än yngre förmågor...eller hon kanske jobbar vidare ideelt.
Men förmodligen har hon sparat ihop en skapligt bra extrapension, så någon nöd borde hon väl inte lida.
Och i dessa tider med växande arbetslöshet...jag vet inte, jag tycker på något sätt det är egoistiskt och osolidariskt att spränga sej kvar på arbetsmarknaden när man kan dra sej tillbaka och få betalt för det tom. Men det kanske är skillnad på "toppjobb" och "slavjobb". Själv känner jag allt för många som har klappat ihop totalt i samband med pensionsåldern plus-minus något år...det är ju så synd, när folk som har strävat och jobbat inte får njuta den tid i livet som ska vara nån sorts guldålder. De har slitit ihjäl sej i förtid. Onödigt.
Här om dagen läste jag om konstnären som nu fick statlig konstnärsgarantilön resten av livet. Något som man inte kan söka, utan utses till att få. Endast få förunnat. En fantastisk möjlighet, som ett guldrandat och juvelbeströdd stipendie.
Människan var dock 77 år! Jo jag har kollat. Det stämmer. Man undrar ju, finns det inte någon icke-pensionsuppebärande människa/konstnär som förtjänar denna ynnest? Det ska tilläggas att "lönen" som mest kan uppgå till 200.000, en ansenlig slant jämfört med pensionen, det ska erkännas, men ev. egeninkomst dras ifrån beloppet. Detta torde betyda att staten endast betalar mellanskillnaden, extra. Anta att en yngre kollega skulle uppebära denna "löneförmåga", en som inte har någon annan inkomst, då blir det ju pensionsbeloppet dyrare för staten. Alltså är det kanske så att staten tjänar på att bevilja garnatikonstnärslön till pensionärer.?
Ja ni ser, jag är bra på att räkna...
Det låter kanske som svensk avundsjuka, men jag kan garantera er, mina damer och den herre, att så är inte fallet.
Det råkade bara bli lite sura uppstötningar såhär en blå måndagsmorgon...ska sluta med kaffet;-)
(Bilderna i detta inlägg är lånade, tack för det!)
Havvanajsdäj everyhopa !!!
"Sveriges första kvinnliga direktör fyller pension."
Hon tänker minnsann inte tagga ner för det, förtäljer intervjun. (VF 15/12-08)
"Hennes framgångsrecept som chef är enkelt - hon är bra på att räkna och gillar människor." Oh så bra, då ska jag bli chef, för jag uppfyller båda kriterier med råge. Sen gillar jag att få som jag vill och bestämma och är inte det en fördel om man är chef så vet jag inte...hahaha.
Men jag förstår inte riktigt, det här med pension, är det inte meningen att man ska sluta jobba och tat lugnt och vila på sina lager...eller behöver hon stålarna bättre än yngre förmågor...eller hon kanske jobbar vidare ideelt.
Men förmodligen har hon sparat ihop en skapligt bra extrapension, så någon nöd borde hon väl inte lida.
Och i dessa tider med växande arbetslöshet...jag vet inte, jag tycker på något sätt det är egoistiskt och osolidariskt att spränga sej kvar på arbetsmarknaden när man kan dra sej tillbaka och få betalt för det tom. Men det kanske är skillnad på "toppjobb" och "slavjobb". Själv känner jag allt för många som har klappat ihop totalt i samband med pensionsåldern plus-minus något år...det är ju så synd, när folk som har strävat och jobbat inte får njuta den tid i livet som ska vara nån sorts guldålder. De har slitit ihjäl sej i förtid. Onödigt.
Här om dagen läste jag om konstnären som nu fick statlig konstnärsgarantilön resten av livet. Något som man inte kan söka, utan utses till att få. Endast få förunnat. En fantastisk möjlighet, som ett guldrandat och juvelbeströdd stipendie.
Människan var dock 77 år! Jo jag har kollat. Det stämmer. Man undrar ju, finns det inte någon icke-pensionsuppebärande människa/konstnär som förtjänar denna ynnest? Det ska tilläggas att "lönen" som mest kan uppgå till 200.000, en ansenlig slant jämfört med pensionen, det ska erkännas, men ev. egeninkomst dras ifrån beloppet. Detta torde betyda att staten endast betalar mellanskillnaden, extra. Anta att en yngre kollega skulle uppebära denna "löneförmåga", en som inte har någon annan inkomst, då blir det ju pensionsbeloppet dyrare för staten. Alltså är det kanske så att staten tjänar på att bevilja garnatikonstnärslön till pensionärer.?
Ja ni ser, jag är bra på att räkna...
Det låter kanske som svensk avundsjuka, men jag kan garantera er, mina damer och den herre, att så är inte fallet.
Det råkade bara bli lite sura uppstötningar såhär en blå måndagsmorgon...ska sluta med kaffet;-)
(Bilderna i detta inlägg är lånade, tack för det!)
Havvanajsdäj everyhopa !!!
Kommentarer
Postat av: June
Jag har något åt dig på min blogg.
Postat av: Mille
Men du va nyfiken jag blir, ska strax kolla!
Trackback
