mullemoose

Ja vad ska man säga... allt är relativt, det är sanningen, i ett nötskal...
Man står med ett barn som gråter blod för att det ska vara hos den andra föräldern ett dygn; det är ovant och känns hemskt, men ingenting talar för att det ÄR hemskt...bara ovant.
Någon annan stans på jorden har ett annat barn just sett sitt syskon kastas över ett broräcke av deras förälder, en människa i ett abnormt psykotiskt tillstånd, ett tredje barn mördar allt som kommer i dets väg om det är mindre, som en sorts hemsnickrat, terapeutisk reaktion på traumatiska upplevelser. Sånt är livet  här på jorden. Beroende på var vi befinner oss och när...och vilket förflutet vi har.
Vuxna pratar om hur de har kränkts ...
...i en krogkö ... eller av kändispressen ...ibland av en partner ... sällan hör man om kränkningar i kalibern FN-deklarationen för mänskliga rättigheter ....
Att känna sig kränkt har blivit lite modernt känns det som.

Jag vet inte, är inte domare, men har just läst "Svart notis" av Stina Blomgren, en autentisk berättelse om hur de papperslösa lever i Sverige. Håller på och läser "Ängeln i Groznyj" av  Åsne Seierstad och har "De papperslösa och de aningslösa"  liggande på "kö" .... Och jag vet att vi har det så jäkla bra ... vi som bor i Skandinavien!!!
Väcker min 8-åring på morgonen och börjar nästan gråta när jag smekar honom över öronen, håret och den varma ryggen ... jag tänker på de små ungar som ingen längre smekar, som ständigt fryser och är hungriga som mördar vad som helst bara för att få utlopp för sin förfärliga frustration över ett förlorat liv som de bara har aningar om.
Hur ska alla dessa kränkta barn, och vuxna, överleva, på vilket sätt ska de erövra sina liv?
Oh helga natt va vi har det bra som har rätt att bo i Sverige! Klart vi inte släpper in fler utifrån ???
Nu ska jag se på "På spåret" ... undrar varför deras "resor" aldrig verkar gå till kris-områdem?
Tänk er ett TV-program som heter
Land som söker fred
Önskar er alla ett gott liv!