Så kom den ner i min källare...

Ja, se ödet och bekantingen kom som avtalat efter lunch och med hjälp av gemensamma tankerörelser, muskulära ansträngningar, logik och snilleblixter fick vi ner ugnstackarn utan att för mycket gick itu invärtes såväl kroppsligt som materiellt. Sen blev det kaffe och glass som belöning. Nu behöver jag en elektriker...
Jag tror jag sätter mig ner och ber ödet komma förbi en gång till ;-)
image412

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0