Påskris

När jag var liten hade vi påskris med godis i och granna färgade pappersgrejer som vi själv snurrade och klippet till. Traditionen var att man "risade" upp föräldrarna på morgonen, alltså slog med risen på deras täcken, och sjöng nån låt om att man ville ha fastlagsbullar. Och det var inte alls påsk utan fastlagsveckan, nångång man gjorde det. Sen gick vi maskerad i husen och knackade på och sjöng och fick godis eller bullar. På påsk gjorde vi påskbrev och de var klippta som snökristaller och med en liten vers och ens namn stod med prickor, då fick mottagaren gissa vem det var ifrån, och fick ett påskägg om den gissade rätt och fick ge ett om den gissade fel. Så lika och ändå olika är traditionerna inom Norden.

Hörde på TV häromdan, om könssegregerad undervisning i skolan, något jag ibland tänker vore bra. För flickor, så de får ta plats och höras bättre. Men ändå, nja...fast det är intressant. Säkert vore det bra i bland, men inte till 100 %.
Och som några av de interviewade ungdomar sa, så skulle det ju medverka till att cementera könsroller, och förutsätter att pojkar är stökiga och flickor är tysta, och så är ju inte verkligheten. Största missen i hela programmet var att man omedvetet och i det tysta ändå satte en norm, nämligen att det att höras och synas är bättre än att lyssna och känna in...eller hur.???
Nå, vår fn. kära skolminister Jan Björklund blev nämnd som varande positiv till könssegregerad undervisning; kan inte förvåna någon, han är ju inte den som tvekar med att besluta om återinförandet av gamla undervisningsmetoder. Vi får väl hoppas vi aldrig slintar på målet och råkar kalla honom Jan Björkris.
Glad Påsk önskar
Mille och gänget

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0